Om Guds längtan

Igår inledde jag föreläsningarna om Joh 3:16. Det var uppmuntrande, för mej och jag hoppas för de närvarande. Här lägger jag ut grundtankarna jag hade, så kan det vara till hjälp i det fortsatta bibelläsandet.

Efter en kort inledning om Johannes ärende: tro (1:12 och 20:31 m fl.) och situationen med Nikodemus nattliga besök, berörde jag alltså den första delen av Joh 3:16: ”Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son”.

• Grunden är att det finns en värld – den vi ser och lever i, skapad av Gud – och Faderns rike – Guds eviga verklighet. Detta är en grundförutsättning.
• Gud älskar, alltså finns det två subjekt, den som älskar och den som är föremål för kärleken, alltså
• världen – kosmos. Allt det som Gud skapat med sitt ord. Gud sade och det blev till (1 Mos) Det blev ordnad verklighet. Vår värld. Hela vår värld. Gud älskar världen och det är en Guds
• längtan att han gav den sin ende Son. Sonen är i Joh 1 identifierad med Skaparordet. Skaparordet Jesus blir människa mitt ibland oss och det är Guds tal, Guds dialoginbjudan. Sonen Jesus gör tron till en personlig relation.

Mitt budskap var alltså att det finns en Faderns värld som öppnas för oss i tron på Jesus Kristus. Det har sin utgångspunkt i Gud, och det är han som gör allt. Nästa månad vidare i versen och då handlar det om att ”var och en som tror på honom inte ska gå under”.

Ta gärna kontakt om du var med igår och är undrande inför det som sades. Kan man även tänka sig att detta blir ett forum för frågors vidare bearbetande?

i Kristus, Markus

Så älskade Gud världen…

På söndag inleder jag serien om tre bibelföreläsningar i Länghems kyrka. Det är bibelordet som sägs sammanfatta allt jag tar upp: Joh 3:16:

Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Min önskan och bön är att det ska få bli tre tillfällen med Bibelordet i centrum. Guds längtan efter oss blir så stark att han möter oss i sin son Jesus Kristus för att vi i tro på honom ska äga evigt liv.

Ja, vad ska man säga? Inte kan det bli mer tydligt egentligen. Jag hoppas vi kan söka oss till enkelheten i ordet, genom och förbi allt det som är våra föreställningar om vad tron egentligen handlar om. Det är ofta så mycket bagage vi har med oss som skymmer och försvårar det enkla tilltalet från Gud om vad han egentligen har för ärende. Jag tror att vi ska söka det enkla mönstret för tron som hållit i århundraden fram till nu. Vi är inte så väldigt annorlunda i vår tid, så att vi inte förstår de ord Gud ger. Livet är detsamma i alla tider. Det är trygghet.

Sång och musik

Musik och sång är stora delar av våra församlingars liv. Körerna är kända i trakten, och arvet förvaltas väl av våra musiker.

Uttrycket inför Gud är ofta i sång. Psalmerna är böner och lovsånger, undervisande och fördjupande. Ibland lär sången oss en bibeltext som genom musiken blir kvar i minne och hjärta. Det är värdefullt att bevara musikarvet och låta körerna och musikerna få stötta församlingens uttryck inför och till Gud.

Det kan vara olika stilar och instrument, men framför allt handlar det om att vi får hitta rätt, hitta vårt sätt att lovsjunga Gud för den han är. Tänk när vi sitter vid en stilla Taizémässa och vilar i de upprepade orden, eller när vi står upp i gemensam lovsång med lyfta händer!

Jag tipsar om en artikel i tidningen Dagen på temat, skriven av några av Sveriges ”mesta lovsångare” (om man nu kan säga så).

Moderation frånkopplad

Inläggen hamnade visst i moderationskö här, men det är frånkopplat nu.

Kyrkoråd

Nu har jag denna vecka varit på kyrkråd i både Dannike och Länghem – ”mina” två församlingar (i Månstad och Södra Åsarp är Ingo med). Det var rejäla möten om både det ena och det andra, och jag är uppmuntrad när jag åker hem därifrån, även om timman ibland är sen.

Det finns i båda församlingarna glädje över det som är i funktion just nu, men också ibland ifrågasättande. Det finns dessutom frön för framtiden. Det står ju i Kyrkoordningen om rådens uppgift att ”ha omsorg om församlingslivet och ha ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd” (KO 2 kap. 5§). Och på olika sätt ser jag att detta kan bli väldigt bra framöver. Det skulle vara väldigt gott att få utveckla forum för gemensamt tänkande kring hur Jesus blir känd och trodd här i församlingarna. Här har vi våra olika och även gemensamma erfarenheter – hur blir tron aktuell i vår församling?

Stor fråga, eller? Men kul med kyrkoråd tycker jag!

I domkyrkan

Präst- och diakonsamling i domkyrkan i Göteborg. Det är rätt mäktigt att samlas till mässa i en fullsatt kyrka och sjunga psalm 26 tillsammans:

”… Träder du själv i själen in,
allmakt och kärlek, och säger
ordet, som gör mig evigt din,
intet all världen då väger,
intet mitt hjärta mer begär,
stillad dess heta oro är:
Fader din kärlek jag äger…”

Det är kul att komma från Länghems pastorat när man träffar folk från olika delar av stiftet: ”Ja, det är väl där ni har gjort om prästgården?”, eller ”Där har jag varit och tittat på hur ni använder er prästgård!” Många har varit här och blivit uppmuntrade att skapa mötesplatser i församlingen. Och jag kan bara hålla med, och hoppas att jag kan stanna till lite mer där…

Döden och livet

Idag är det den 16 söndagen efter trefaldighet, och temat i Svenska kyrkans gudstjänster är ”Döden och livet. I både Länghem och Dannike firar vi gudstjänster med dop, i Dannike dessutom med körupptakt för de egna körera och Månstads och Limmareds vuxenkörer.

Det är verkligen uppmuntrande texter till detta tema idag, främst tänker jag på Jesu ord till den lilla flickan i Mark 5, men också Paulus visshet om livets eviga anknytning i Filipperbrevet 1. Allt handlar idag om hur vi som människor befinner oss i en värld där vi ser livet som ett helt från det första andetaget till det sista, och där det sedan inte är mer att förvänta. Man låter den förväntan styra vad Jesus ska göra, eller vad man kan fråga Jesus om. Men han möter med omsorg vår inomvärldslighet. ”Var inte rädd, tro bara.” Och så blir livet så mycket större och helt när Jesu bild av det får bli vår: Han tar dig vid handen, hans hand är den som tog den lilla flickans hand och reste henne upp ur döden. Hans hand tar dig genom denna världens uppfattning av vad som är liv och död, till en annan erfarenhet där evigheten är en realitet. Synden är att inte leva i evighet, alltså att dö, det är vad som blir förlåtet i Jesu död för oss på korset. Så som han lever igen på tredje dagen lever också du i tron på honom evighetsliv redan nu.

Gott att få ha dopen i gudstjänsterna som påminnelser om hur Gud rör vid oss och lägger all sin längtan alldelse intill vårt hjärta, att bara vända sig till i tro. Mitt i livet vi lever berör oss evigheten i dopets bad och bön.

Tänk att våra församlingar är kallade till visshet om evighet – se bara vad Paulus säger. Tänk vilken trygghet och livsriktning Jesus vill ge. Tänk vilket vittnesbörd det livet är…