Alla helgon

Igår var en herre inne här på expeditionen och hade lite funderingar på att vi skulle bli mer katolska i församlingen. Till exempel kunde man ju ha en bild på Västergötlands skyddshelgon Elin, Helena, i kyrkan. Oj, vad jag är okunnig kände jag då… Passande till Alla helgons dag kanske?

Det är ju det här med vad vi ska ha dem till, helgonen. Förebilder i tron för oss behöver ju vara någorlunda bekanta tänker jag. Vi behöver alla hjälp vi kan få att hitta tron på Jesus i våra liv, och kan helgonen vare att spår så är det väl bra. Men jag har inte så god koll. Vi får väl börja med den som är mest bekant för oss, och som väl kommer tillbaka i år igen – Lucia.

Och som jag sa till skolklasserna som var på besök i kyrkan för ett tag sedan – vad helgon är får vi påminnelse om i ordet:

• He – Han (He, han på eng.) är störst i deras liv, de följer honom, Jesus.
• Hel – blir hela människor, alltså helgjuten och trygg.
• Helg – Vet om och värderar att avsätta tid får Gudsrelationen, respekterar Guds ordning.
• Helgo – Är en helgo´ person. Upplevs som sådan och är det på grund av Andens verk.

He, Hel, Helg, Helgo – alltså ett helgon. (Gissa om jag hört detta på Åh stiftsgård…)

Och hur blir det med Elin i kyrkan – nej, det blir nog någon annan placering här i så fall. Prästgården kanske?

En månad nästan

Ja, jag ser att det är en månad sedan jag skrev här. Så kan det bli. Nu är det om en stund dags igen för del två av föreläsningsserien om Johannes 3:16.

Idag handlar det om orden ”för att var och en som tror på honom inte ska gå under”. Det blir centralt kring Jesu försoning och vad den betyder på det personliga planet och det gemensamma – för kyrkan och världen.

Jag hamnade i förberedelserna på Rom 3:23 och detta att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Gått miste om heter det i Bibel 2000 – bättre ligger väl orden i 1917 års översättning: Är i saknad av. Alltså aktivt lider brist på den härlighet Gud gett. Så mycket mer själavårdande och öppnande tänker jag.

Nu går jag till kyrkan.