Adventstid

Ett nådens år. Det är gott att höra. Ett nådens år. Alltså ett år som Gud ger för att vi ska få ytterligare någon tid att söka honom.

Ofta är det så att ett år blir utsett att vara tillägnat en företeelse, ett engagemang etc. I veckan som gick hörde jag ytterligare en aspekt på 2008, jag tror det var ”Potatisens år”. Förmodligen finns det en hel massa andra saker som också är kopplade till detta året. En snabb och helt ovetenskaplig sökning på nätet ger vid handen att det även är ”Kartans år” och FN har utlyst ”Språkens år”. Detta visste jag inte. Kanske hade jag kunnat värderat potatisen högre om jag vetat, och kartor gillar jag ju… Språk – det skulle vara hebreiska då…Det finns många varianter på år.

Jag är glad att vi lever i ett ständigt och nytt Nådens år från vår Gud. Livet pågår, och hela tiden längtar och söker Gud mig. Han ger aldrig upp, och vill nu i advent på nytt tala om sin ankomst till världen. Han kommer till våra församlingar, och jag ser fram emot att tillsammans möta honom.

Bereden väg för Herran, berg sjunken djup stån upp! Det är en vision det! Vi ses på söndag.

Bibelskolan

Jag fick e-post från Bibelskolan.com och kom på att det passar ju alldeles utmärkt att berätta här.

Ett flertal goda bibellärare i en rätt trevlig form. Besök Bibelskolan.com.

Lovsångare

Många är vi som ber genom sång. Jag har inte använt mig av, eller kollat in på MySpace, men här är vad jag hittade härom dagen när jag inte hade någon musik kvar i datorn. Bengt Johansson med några låtar på sin MySpace-sida. Bengt har gjort ett antal bra skivor och skrivit och översatt en del som vi använder i våra gudstjänster. Han har t ex att göra med psalm 703 ”Ropa till Gud” som vi ofta sjunger, och 756 ”Bara i Dig”.

Tisdag

Nu sitter jag och funderar på församlingslivet här. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission enligt Kyrkoordningen. Det borde kunna vara väldigt bra…

Teologiska rummet II

Nu har den andra delen av Teologiska rummet i Sveriges Radios p1 sänts, men jag har inte lyssnat än. Det ligger länk till programmet i en ruta till höger.

—

Sitter och lyssnar nu. Även denna gång ganska bra, men kanske mer akademiskt. Inte riktigt samma sorts teologer som förra gången (hör bara de svenska teologerna de sista minuterna!).

Det handlar om texttolkning kring Gamla Testamenet. Bilder av Gud som finns i gamla testamenetet – vad menar egentligen profeten? Tolkningen av det som egentligen står. Jag tror att det är viktigt att se att det där med tolkning sker i trons sammanhang, och inte som det så lätt blir i vår tid individuellt, och kanske selektivt, egoistiskt. Den helige Ande leder sin församling i tolkningen.

Man talar om gudsbilder, men jag tycker ändå att det är viktigt att se att det är en Gud, densamme i evighet, som håller förbund i trofasthet. Det går att hålla ihop både de fruktansvärda orden och de där ”favoritverserna”.

Ibland är det lite för mycket ”universitetsteologi” tycker jag – det blir litteratur i stället för helig skrift. Kyrkan tror att Biblen är Guds ord, inte människors ord om Gud endast. Speciellt när de svenska teologerna, helt rätt i sin tid och korrekta i Svenskt samhällle, frågar efter att det borde funnits fler skribenter i Biblen för att vår tids jämställdhetstanke ska uppfyllas?! Räkna med den helige Ande…

Men om man lyssnar kan det bli rätt många ingångar till bra samtal. Välkommen med funderingar!

För barn, alla alltså

Jag träffade Lennart Henriksson (om jag inte har fel f d Svenljungabo och församlingsmedarbetare där) i måndags, och fick tipset om www.cross-fire.se. Det är en sida som har barn i fokus, men som är bra för alla. Varje morgon finns det en ny hälsning – Morningstar, det finns en del sånger och annat. Undervisning om Bibel och tro till exempel. Härlig nivå på det hela tycker jag. Positiv nät-plats.

Teologiska rummet – lyssna nu!

När jag var på väg hem från gudstjänsten i Dannike i söndags var det ett mycket gott samtal på radions p1. Filosofiska rummet var förvandlat till Teologiska rummet.

De medverkande är Anders Piltz, katolsk präst och professor erémitus i latin, Owe Wikström, professor i religionspsykologi och Elena Namli, teologie doktor i etik. Samtalet är mycket centralt och lättillgängligt om kristen tros viktigaste delar. Programledaren ställer de där frågorna du själv vill ställa, och svaren är mycket lärda, välgrundade och engagerade.

Jag uppfattar det som uppbyggligt och evangeliserande, har laddat hem det och tänker spara det.

Lyssna nu! Länk till programmet, länk till mp3-fil.

Tussilago

Jag var på förskolan Tussilago igår kväll. Föräldramöte – mycket trevligt, god gemenskap kring ett mycket lågt bord. Nu var jag där för att tala om kris. I min utformning blev det inte en genomgång av krisens faser – det kan andra redogöra bättre för – utan det kretsade kring två ord: förlust och trygghet.

Förlust är en del av livet. Från den allra minsta sortens förlust utåt sett som det kan vara när ett barn blir av med spaden i sandlådan eller när en ägodel går sönder till förlusten av liv. Om förlusten genast blir åtgärdad, om den inte är en erfarenehet som får finnas, så mister vi en del av livet i stället. Där förlusten är en del av livet kan man möta den i trygghet.

Trygghet kan vara att stå fast. Att luta sig emot någon. Vad och vem finns att luta sig emot nu? När var och en söker sin egen trygghet i livet, sin egen tolkning – hur blir då tryggheten i gemenskapen? Det är värt att tala om och tänka kring sitt liv. Vad är det jag egentligen hänger upp min tillvaro, mitt varande på? Vi talade något om vad byns förhållningssätt varit tidigare, så långt vi nu vet. Det kollektiva medvetandet i kyrkan är ett svar på livets fråga, vittnesbörd om det eviga livet och tryggheten i tron. De som bott här förut vittnar om trygghet i tron genom sin relation till förlust genom kyrkan och kyrkogården som vi fortfarande brukar – död och uppståndelse.

Jag berättade om min tro. Jag tror att livet är att födas, dö och uppstå. Döden, förlusten i mitt liv, den bär Jesus på sitt kors i sin död, och faktiskt får jag uppstå med honom från döden. Det är livets helhet. Jag kommer väl säkert inte ha alla svar, det är nog inte ens önskvärt, men jag kommer kanske kunna vara den som mina barn kan luta sig emot… Men det kräver att livet levs. Då blir det tryggt.

Kanske ett annat sätt att tala om kris och bearbetning. Men jag är ju kyrkoherde…