Fjärde efter trettondedagen

Nu på söndag firar vi gemensam mässa i Månstads kyrka. Texten fom kommer är från Mark 4:

35 På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss fara över till andra sidan.” 36 De lämnade folket och tog honom – som han var – med sig i båten. Också andra båtar följde med. 37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” 39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40 Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” 41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?”

Vad tänker du om den?

Predikan – tredje söndagen efter trettondedagen

Rom 1:16-17

Jag skäms inte för evangeliet?

Varför skulle jag? Evangeliet är glädjebudet om det nya livet, den nya skapelsen i Jesus Kristus. Finns det anledning att skämmas? Finns det anledning att vara undanglidande och gömma?

Finns det anledning att fråga? Inte om vi tror att tron är en privatsak. Då behöver vi inte samlas till gudstjänst. Nu är tron personlig, men gemensam. Vi ber Fader VÅR, vi är i ett gemensamt möte med en personlig Gud. Men i vår tid är rösterna starka för att minska utrymmet för trons liv. Talet om Jesus möter motstånd nu.

Paulus skriver till de kristna i Rom. Imperiets huvudstad. Han skriver till församlingen där kejsaren finns och ”evangelium” brukade komma som budskap om kejsarens tillträde och annat som upprätthöll imperiet. Då ska vi veta att kejsaren i Rom var i princip att betrakta som en gud. Han ville tillbes så, och bli betraktad så. Det var inte ett erbjudande som kom, utan en annonsering om vilken världsordning som gäller.

Till detta maktcentra skriver Paulus och förkunnar evangelium. Nu har det kommit en Jesus kommit och budskapet om honom överglänser allt världen har hörd. Det handlar om Guds rättfärdighet, om att bli räddad till livet. Till Rom – världsordningens centrum – skriver Paulus: Nu gäller en ny ordning. Då gäller det att inte skämmas…

Paulus har lagt sitt liv till detta. Han vet att han är kallad till apostel, avdelad för att förkunna evangelium – med särskild uppgift till de folk som inte tillhör förbundsfolket.

Och det budskap som Paulus förkunnar, det han kommer med är en ny världsordning. Det är vad vi har evangelium om. Nu i vår församling, firar vi och skäms inte för att få budskap om och tillhöra genom våra dop en ny världsordning. Eller?

 

För det här är en alldeles underbar världsordning. Det är ett budskap om en Guds kraft som räddar. Och så får vi två exempel – juden först men också greken. Det kan vi lätt räkna ut att det innebär att nu är alla lika inför Gud, alla är involverade i Guds längtan och omsorgsfulla plan för världen. Alla är lika inför detta, och det kanske är särskilt viktigt att betona idag – det här är ett löfte om alla människors lika värde inför Gud. Men det innehåller också en vink om Guds historia.

Gud väljer ut ett folk för att rädda alla. Han sluter ett förbund med Abraham – men inte för Abraham endast utan med honom för skapelsen skull.

Och greken – hedningen, den som är utanför det första förbundet med det judiska folket – Nu utvidgas löftet i Jesus Kristus. Den världsordning som innebär Guds rättfärdighet för hela världen kommer i Jesus Kristus.

Nu finns en ny ordning för hela världen. Jesus dör och uppstår. Dör denna tillvarons död och uppstår till en ny verklighet. En verklighet som existerar här och nu och som är Guds pågående verk för att fylla sin längtan efter den skapelse han älskar.

Men hur ser vi på detta? Hur känns det att säga att vi låter livet vara präglat av Bibelns ord och tron på Jesus. Jag vill söka att leva i en ny världsordning. Förlåten och upprättad av Jesus. Jag skäms inte för evangeliet…

Jag söker Guds längtan efter mig i Bibelns ord. Vad säger Ordet – Vad säger Paulus? Han säger inte det alla säger! Man har klippt Paulus i småbitar och strör små lappar omkring sig med tokcitat som helt vänder tron ryggen. ”Han talar om kvinnoförtyck. Han talar om synder och förbud att leva livet.”: Han talar inte om synd – han talar om Guds rättfärdighet, om hur den blir din, och om hur livet hänger ihop med Gud. Vi talar inte om synd, den bekänner vi och så är den förlåten – vi talar om LIV!

Det är just här vår tros kärna är. Skapelsen är ju Guds goda. Men så har människan, alltså gemensamt i sin förutsättning kanske man kan säga, valt en egen väg. Hur är vår värld? Låter vi den påminna oss om Skaparen så att vi blir ledda till att ära Gud, tacka honom? Det är det som är vårt problem. Jag lever ett liv som är en gåva till mig, och ärar och tacka inte Gud.

Det visar sig att den vägen inte leder till livet så som Gud tänkt. Vi hamnar som skapelse i mer och mer åtskillnad från vår Skapare. Det är att låta den livsviktiga relationen tystna och dö ut. Att inte ha kontakt med en medmänniska – det vet vi hur lätt det är att man växer åt olika håll, så att det till slut är ett alltför stort steg att ta upp kontakten igen. Vilka följer det får för oss – det ser vi. Guds godhet genomsyrar inte direkt våra liv. Men Gud kommer till mötes!

Det handlar om Guds rättfärdighet – det går att vara stolt över. När tron idag ansätts och raljeras med från de mest skiftande håll, så håll i minnet att det handlar om Guds rättfärdighet. Det är så många som talar om kyrkan och tron som bara ger sig på folk sätt att leva och pratar om synd. Kom ihåg att det evangeliet handlar om Guds rättfärdighet. Det handla om en far som varsamt tar upp relationen med det barn som tappat kontakten och kommit vilse i världen. Guds rättfärdighet är hans längtan och öppning för en evig relation. Detta är glädjen i tron. Jag skäms inte för evangeliet.

 

Den är en Guds kraft som räddar var och en som tror. Det är att ansluta sig till denna världsordning.

Glädjebudet, evangeliet, precis som för medborgarna i Romarriket som hade att accepterar denna ordning som förkunnades från kejsaren – det var inte ett erbjudande utan en ordning som gällde, ofta obarmhärtigt och hårt. Precis på samma sätt är detta en ordning som gäller. Det vet och bär kyrkans tro. Jag skäms inte för evangeliet, för detta är inte en mänsklig idé som syftar till att gagna en världens herre, utan det är en Guds kraft som räddar mig till evigt liv. Det är en barmhärtig och öppen ordning. Det är glädjebudet om hur världen är beskaffad. Detta är Guds räddningsväg för världen.

Tron är att gå in i detta. Personligt men inte privat. Utan skam i vårt tid. Att säga – ”Ja, Jesus. Din död och uppståndelse är min död och uppståndelse, här är min rättfärdighet.” Att vända livet till Guds liv, att tacka och ära honom för det han gjort i skapelsen och korset. Ära och lovsjunga honom. Trons liv är tillbedjan och riktning. Ur det följer livet i bekännelse och förlåtelse. Ur det följer visshet och hopp. Ur det följer gläjde och tjänande kärlek.

Tredje efter trettondedagen

Ja, då kommer den första posten inför kommande söndag. Det har ju varit 5 besök under dagen…

”Jesus skapar tro” är temat för texterna och de är från 1 Kung 8:41-43, Rom 1:16-17 och Matt 8:5-13.

Paulus skriver till församlingen i Rom (1:16-17):

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Paulus skriver till Rom. Imperiets huvudstad. Därifrån brukade man komma med evangelium till folket vilket innebar kungörelse om en ny kejsare. Är det så att Paulus kommer med något liknande? Kejsarens budbärare sa inte ”Känner ni att ni behöver en slags romersk imperieupplevelse så rekommenderar vi att ni underkastar er kejsar Nero.” (citat ur Hans Johansson: Så räddar Gud världen)

Paulus kommer med ett lika stort – och rätt krävande – budskap. Nu kommer Guds evangeliuem, glädjebud. Och vi förväxlar lätt budskapet med vår tids konsumtionserbjudanden för våra behov – när det egentligen är som kejsarens budbärare som kommer med goda nyheter om en ny ordning för livet. Visst är det rätt kaxigt av Paulus dessutom att skriva som en budbärare till kejsarens stad?

Hur eller varför är evangelium om Jesus något för vår tid?

Det är min inledning tills vidare – hoppas det kan bli ett samtal på väg mot söndag!

Respons

Nu har vi varit här ett tag som präster både jag och Ingo, och vi börjar komma på var vi har hamnat. Och församlingarna börjar komma på vilka präster ni fått .

Det blir nu till min glädje alltmer respons på det som händer i gudstjänsterna. Det är gott att höra en bekräftelse när det nått fram ett ord ur predikan -  när det varit begripligt. Det är också, och kanske viktigare, gott att höra när det är tvärt om. Jag har fått en del samtal och brev av båda sorterna, och det gläder som sagt.

För någon vecka sedan läste vi texten från slutet av Apostlagärningarna 18 där det står om Apollos som blir väl emottagen i Efesos just med församlingens omsorg om undervisningen. Så det att vi får samtal och respons på predikan är gott, det visar att vi tillsammans längtar efter Guds ord i församlingen och att det ska kunna nå ut till oss och in i hjärtat.

Men hur kan vi göra då? En tanke jag haft för den här bloggen är att det ska kunna bli en dialog. Gärna där samtalet berör det gemensamma livet i tron här på våra orter, och där vi känner igen varandra både på nätet och ”på riktigt”.

Så – jag kommer försöka ha en bloggpost klar på tisdagkvällen om åt vilket håll kommande söndags textval lutar för de gudstjänster jag leder. Eventuellt redan också någon tanke, eller också kommer den vartefter, från dig eller från mig. Den kommer kategorieras som denna post så blir det lätt att hitta. Respons och dialog alltså!

Solbacken i Länghem

Tranemo kommun lägger sparplaner för kommande år, och ett av alternativen är att i grunden förändra, i praktiken ta bort, Solbackens äldreboende.

Detta var ett ovanligt dumt förslag. Ett mer väl fungerande äldreboende har jag svårt att tänka mig. Hjärtat på Solbacken är terapin. Den gör att det blir en naturlig kontakt mellan dem som bor på Solbacken och de som bor i byn. Vävstugan ger lite samma känsla som en gammal sysal på någon av fabrikerna – men lite mer gemytlig kanske… Det är en känsla av liv i huset, jag tror att de boende känner igen sig, vet att det pågår ett arbete i ”sysalen”.

Så gott som varje vecka är det samling till gudstjänst – församlingen på Solbacken är en levande del av Länghems församling, inte minst som förebedjare, och hoppet i tron på Jesus är stort.

Nu ska Länghems församling sluta upp i ett gott sammanhang av Länghems föreningar och sammaslutningar för att inte låta kommunen fatta nedmonteringsbeslut av det goda som finns på Solbacken.

Se bt1, bt2, bt3

Jesu dop

När Jesus döptes i Jordan av Johannes sänkte sig den helige Ande över honom och från den dagen är hans verksamhet påtagligt ledd av samme Ande. Tänk om det är så vi ska bli uppmuntrade i våra dop-liv: Från den dagen du är döpt, från den dagen du svarar i tro, ska ditt liv vara påtagligt lett av den helige Ande. Anden vill ju forma dig efter Guds Sons bild…

Julens sånger

Vi har sjungit igenom julens sånger i Länghems kyrka. Många medverkande bidrog med sina gåvor, lovsång fick ljuda, Ordet och bönen fanns med. Speciellt TACK alla i kören för sångglädjen! Julens glädjebud satt som gjutet – speciellt i Himlen är med och sjunger & O helga natt. Fast Bereden väg i det arrangemanget är ju också väldigt bra. Ja, hur som helst – levande härlig kör!

Vi fick även göra en insamling till det internationella arbetet. Denna gång i form av Drottning Silvias Mödrahem i Rio de Janeiro: Mer än 20 000 blev resultatet!

Nyårstanke

Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp.

När jag under inledningspsalmen på nyårsafton i Månstad satt och bläddrade efter ett ställe i något av breven föll min blick på detta istället: 1 Kor 14:26. Tänk att detta handlar om våra gudstjänster… Jag ser fram emot ett år där vi kan på ett nytt sätt söka trons liv i våra gudstjänster. Min önskan är att det pånytt och på ett nytt sätt kan bli en gemenskap i gudstjänsten där tron och uttrycket får växtplats.

Utifrån bibeltexten så ger Gud församlingen rikt av den helige Andes gåvor, och det gör att jag kan vara säker om att det ligger något och väntar också i våra församlingar och sammanhang. En del av det ser vi, men mycket väntar på sin tid. Jag tror den kommer nu.

Jag hoppas att jag ska kunna få leda gudstjänster så att det blir fler av församlingens gåvor som kommer i bruk – så jag kommer ta kontakter för detta, och gör det du också. Hör av dig till mig och så kan vi tänka och be ihop om hur detta kan gestaltas. Det är inte meningen att det ska vara komplicerat, utan en enkelhet i församlingens mitt – gudstjänsten.

Vi har kyrkvärdar som redan nu är aktiva i våra gudstjänster, och det är en välsignelse, men vill också du leda bön, läsa text, hälsa välkommen vid dörren eller vad som nu är din uppgift – låt oss sätta igång nu!