Fasteinledning

Fastan – att följa Jesus

Är något viktigt för dig, då kan du bestämma dig. Att träna – gå till träningen, att öva – gå till övningen, att lära sig något – sök kunskapen.

Fastan handlar om att följa Jesus, lyssna in Jesus i Ordet och Måltiden. Att göra det för din egen skull.

Vår tid är så fylld av mångahanda. Avstå för att få. Jag uppmuntrar dig i att göra ett val – lämna utrymme för Gud i din vardag. Tänk på en dag, en vecka. Allt du måste. Eller måste du? Tänk att avstå för att ge mer tid med Jesus. Bibel och bön. Mer tid med Jesus. Det visar sig att han är det enda du har. Han är allt.

Att vara människa är att vara oändligt älskad av Fadern, och samtidigt i sig själv ändlig. Bara i Jesu död och uppståndelse, tron på honom, har du liv. Bara i Jesus har du liv.

Askan i askonsdagsmässan får vara ett tecken för oss på vår utsatthet och vårt behov. Jesus.

Sammanträde

Vi har en hel del sammanträden i församlingarna. Det är kyrkoråd, kyrkonämnd och fullmäktige. Därtill ett antal olika möten där planering och förberedlese för olika saker i församlingarna sker. Alltid bereds mötena i bön, och så gott som alltid inleds eller avslutas de också så.

Men tänk om det var mer av Gud ändå! Läs här: Prioritera bön i sammanträdena. Ser fram emot detta.

”Väl bedit är till hälften arbetat” lär Martin Luther ha sagt…

Askonsdagsmässa

Vi firar askonsdagsmässa i Länghems kyrka imorgon kl 19. Om denna mässa står i vår mässbok:

Askonsdagens mässa, med välsignandet och distributionen av askan, inleder fastan. Fastan inbjuder den kristen att av hjärtat söka Gud, leva i bot och stärkas i längtan och viljan att med Kristus dö bort från synden och uppstå till nytt liv med Gud. Att ”beströ sitt huvud med aska”, ”ångra sig i stoft och aska” (Job 42:6) är en yttre symbolhandling för en sådan inre hållning. Askan, stoftet, påminner människan om hennes förgänglighet; korset, som med askan tecknas på te troendes pannor, påminner om att det förgängliga genom Kristus ska räddas och kläs i oförgänglighet.

Vid dopet säger vi: ta emot korsets tecken på din panna, på din mun och på ditt hjärta, och det är en stark upplevelse och närvaro i att först få korset tecknat på sig, och sedan fira mässa, och därefter gå ut – tydligt märkt av Kristus både på pannan genom askan, munnen genom bröd och vin, och därmed också hjärtat genom tron.

Fastlagssöndagen

 Söndagen som kommer är Fastlagssöndagen. Detta är evangelietexten – Lukas 18:31-43:

Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.
När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Den kommande påsken och innebörden är fördold för lärjungarna. Ser vi trons och evangeliets kärna, har vi Herrens död och uppståndelse i våra liv? Vår bön kan få vara med den blinde tiggaren: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig”. Låt mig få se Jesus! Detta talar till oss om vad det är att tro idag. Tänker jag. Vad tänker du?

Söndag morgon

En tanke på Kyndelsmässodagen: Genrationer. Symeon och Hanna i templet (Luk 2) möter Jesu föräldrar och barnet. De delar av trons erfarenhet och flöde. Tydligt, utan att dölja något, och i stor omsorg.

Kyrkan nu lever i generationers gemenskap. De som växer upp, de som är föräldrageneration nu, behöver möta de som går före i tron. Det handlar om att berätta om sin tro, föra vidare sin tro. Alla kristnas uppgift. Alltså ska det vara enkelt – vad är tro, vem är Jesus. Det behövs ingen teolog för det – men liv. Tron förs inte vidare ”institutionellt” – det är livets vittnesbörd i generationer i trons gemenskap.

—

God helgdag, hälsar Markus som nu tar en veckas semester. Ingo är vikarierande kyrkoherde.

Kyndelsmässodagen

På söndag är Kyndelsmässodagen. Det firas gudstjänster i några av kyrkorna, Kantona och Nisse är på lördagkvällen i Grönahög. Karaktärstexten för söndagen är Luk 2:22-40 om den heliga familjen i templet och mötet med Symeon och Hanna. Jag predikar inte, men lägger en text här ändå att reflektera kring: Första Johannesbrevet 1:5-7:

Detta är det budskap som vi hört av Jesus Kristus och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

Nu tänker jag inledningsvis: Om trons gemenskap, där det blir möjligt att upptäcka och leva nära Jesus Kristus. Läst i kombination med evangelietexten Luk 2.

Men nu vill inte jag skriva mer. Så skriv nu själv – jag återkommer.

Dagen

Jag skulle vilja påminna om tidningen Dagen. Den finns att läsa på www.dagen.se, och ger ett gott perspektiv på kristenhetens liv och läge i Sverige och världen. Chefredaktör är Elisabeth Sandlund, tidigare på Kyrkans Tidning och dessförinnan SvD.

Nu i dagarna har det funnits en artikelserie om ”kyrkflykten” – varför nya generationer inte blir eller förblir aktiva i kyrka och församling. Mycket läsvärt och tänktvärt. Även om vi i våra fyra församlingar har andra utgångspunkter, väcker det en del att gå vidare med tycker jag.

Månstads kyrka igår

Ja, så har vi då firat gemensam mässa i Månstads kyrka. Gott att komma samman alla, och en gudstjänst där delaktighet stod i fokus på flera sätt. Härligt med körsångare som sjunger både med och för oss, och konfirmander som sköter både textläsning och sånger på skärmen. Jag erfor också för egen del hur det kan få vara en helhet i gudstjänsten och livet. Om jag är svag, kan helheten bära. Så som jag försökte förmedla i predikan: Vi är Jesu kyrka, i samma båt på färd över stormigt vatten. Men tillsammans kan vi påminna om att väcka Jesus i våra liv. Både i gemenskapen och i det personliga.

Fortsätt be, så som Anita sa i inledningen till förbönen, att våra gudstjänster får vara centrum i det liv församlingarna lever. Be för varandra i församlingarna, för ordets förkunnelse, för gemenskapen.