Försonaren… Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.
Texter för söndagen är t ex Hebreerbrevet 7:24-27 som bara så rakt på berättar vad det handlar om! Räddaren i evighet för dig och mig i tiden. Jag se fram emot söndagen. Läs lite texter och skriv något här, ställ en fråga eller nå´t.
torsdag, 26 mars 2009, 16:42 kl 16:42
Reglerna för offer i tredje moseboken var så många och noggranna, man blir så trött. Sedan, med Jesus offerdöd, så är allt plötsligt klart! Inte mer att prästerna inte får ha sex innan offret, inte behöver de bada och stänka blod på folket eller kolla att lammet är felfritt eller hålla koll på tiden o s v. Jag undrar över skillnaden och ibland också hur detta offrande kunde anses vara nödvändigt – varför ”kräver” försoningen blod och offer? Jesus kan ju inte förlåta om han själv inte är ett offer, förstås. Och varje vår överträdelse är att spika i hans kropp…
så långt tänker jag.
Men ibland fastnar jag i allt blodet.
fredag, 27 mars 2009, 13:22 kl 13:22
Du tänker ju långt måste jag säga… På ett enkelt plan: Visst är det gott att det inte är så krångligt längre?
Och på ett annat plan: Jag finner oerhörd glädje i den tydlighet som det är i att Jesus just går in i och utvidgar, om man kan kalla det så, Guds förbund.
fredag, 27 mars 2009, 16:53 kl 16:53
…och när jag har blod på händerna (av missgärningen), då kommer han och tvättar mig ren med just detta (sitt) blod… renad inifrån.
Det upplevde jag så tydligt första gången jag firade nattvard 20 år gammal.
Och när jag en påsknatt var med och delade ut nattvardsvinet till församlingen första gången blev jag alldeles lycksalig över att Jesus ger oss del av sitt blod i form av vin… jag ville dricka ur hela kalken själv: ”evigt liv genom Jesus Kristus i en kalk”.
Och människorna som kom för att fira nattvarden var så oerhört ivriga att dricka ur kalken…
Blodet har blivit förvandlat till uppståndelsens vin och fest… eller?
Alltså jag är inte riktigt klar över det här…