På söndag i Limmared

Här är en artikel för den som vill förbereda sig för söndagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169225

Efter Strandgården

Det är verkligen uppmuntrande att vara på konfirmandläger. Det var en resa för flera av oss som var med. Traditionellt med nattvaktande och så, spring på taken etc. ”Det var ju bara nåt jag skulle hämta här…”

Men så har vi detta med att en stor del av våra ungdomar upplevde att Jesus var med. Bön och lovsång öppnade upp för personlig förbön, stillhet vid tända ljus och omsorg. Man gick till en ledare man kände förtroende för under gudstjänsten, och vet kanske inte riktigt varför: ”Det var bara något jag skulle hämta här…” kanske. Och denna veckan går ett antal ungdomar här i våra sammanhang omkring med en ny erfarenhet som inte är lik något annat.

Låt oss be för dem och oss alla i församlingen, låt det bli en uppmuntran och utmaning att på nytt låta Jesus får ta plats i livet. Då är nästa stund inte denna lik, för det är så stort.

Vägen till livet

Här kommer en tanke inför söndagen. ”Vägen till livet” är temat. Här är en text från Hebreerbrevet 13:12-16:

Jesus led utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som lovprisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er, sådana offer behagar Gud.

Utanförskapet talas det mycket om nuförtiden. Men se – just Jesus går utanför, delar det som är utanför, dör utanför. Så låt oss gå med honom.

Utanför. Är det så att det är lite utanför att tillhöra Jesus? Ja, man har ju blivit lite annorlunda. Att ha ett hopp om det som ligger utanför, där framme, är ju annorlunda. Kallad till utanförskap… Eller?

På Strandgården

Här är en hälsning fråch n församlingarnas konfirmandläger på Strandgården i Halmstad! Här är goda dagar med mycket som händer. Förutom vår grupp så är det 60 konfirmander till från andra församlingar, och många frivilliga medarbetare – t ex en rutinerad Dannikebo i disk och kök. Dagarna fylls av lektioner och fritidsaktiviteter, god mat och mycket sol. Några har badat i vattnet som flera av oss bedömmer vara iskallt…

Kvällarna innebär ”Strandgården got Talent”. Igår var det ledarna som visade sina olika talanger och speciella gåvor, och idag är det konfirmandernas tur. Matilda vann igår genom att gå ned i spagat, lite drygt, om man kan säga så. Det hjälpte inte att jag räknade upp en del tågtider och stationsbyten och så, eller att Elin och Sofia hade skrivit en helt ny sång…

Därefter kommer det som är en annan av höjdpunkterna på dagen – kvällsandakten: Lovsång och bön, lite undervisning och mycket närvaro av den helige Ande.

Och hemma i föramlingarna bes det för oss, det har vi löfte om. Tack för det! Vi märker hur det fungerar.

Dop i gudstjänsten…

Längtan och närvaro och dop. Se detta från Filadelfiakyrkan i Stockholm där Jorge döps efter att ha gjort ett dyk i dopgraven. Dopet sker vid 39 minuter, och även om det går att spola fram, så är det ju inte dumt att lyssna till predikan först heller. Pastor Stefan Claar fångar situationen efter dopdyket och delger dopteologi på direkten. Fint!

Uppdatering: Tidningen Dagen visar i sin artikel ett klipp med bara ”dopdyket”.

Cymbalkyrka?

Vi har firat en underbar uppståndelsegudstjänst förra helgen, med bön och lovsång, predikan, dop, mässa. Körer som sjöng budskapet tydligt.

Nu går uppståndelselivet vidare, tonen och livet från påsken dör inte ut. Efter Jesu uppståndelse fortsatte uppenbarligen de troendes skara att mötas på olika sätt. Ibland några, ängsliga och rädda inför det som hänt och som man ännu inte fått klarhet i. En gång flera hundra på en gång tydligen (1 Kor 15:6).

Detta bygger på att samlingen kring Jesus fortsätter. Låt vittnesbördet tala till dig. Annandagens tema om de två som var på väg till Emmaus firades i en församling med ungefär samma storleksförhållande som som 2 till 12 jämfört med påskdagen… På ett Emmaus-avstånd från påskdagens gudstjänst, och med en Emmausnärhet.

Någon vi känner har myntat begreppet cymbalkyrka. En cymbal har ett tydligt ljud, men kortvarigt. Hoppas inte vi lever kyrkoliv så? Jag skulle vilja fira påskdagens gudstjänst varje söndag, så att vi ser att det är en grundton i kyrkans liv, och inte en cymbalhändelse. Låt oss leva nära Jesus tillsammans.

Riktningen

Han ville känna efter om det var Jesus. Tomas frågade efter, ifrågasatte, erkände sin svårighet att tro. Och han tog det inte som en förevändning att forma sin egen variant av det som hans vänner lärjungarna berättade om. Han litade på deras vittnesbörd om den uppståndne, höll sig till gemenskapen, och väntade in Jesus.

Jesus kom än en gång till dem, och Tomas fick känna efter på Jesu sår. Känna igen i sin egen takt.

Behåll riktningen. Behåll gemenskapen. Tro på det som vittnena säger. Vänd dig till Jesus – kan kommer till dig så du känner igen honom.

Joh 20:24-29

Uppståndelsemorgon

1 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. 3 De sade till varandra: ”Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?” 4 Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. 6 Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. 7 Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er.” 8 Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.

9 Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. 12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. 14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. (Mark 16)

Långfredagsomsorg

Jag  har fått fira två gudstjänster inför Jesu kors nu, med stillhet och närvaro i böner och sånger. Jag har också försökt förmedla något om vad Jesu död betyder, men det är inte lätt. Det är för mycket på något sätt.

Mest tar jag med mig den omsorg om församlingen, och mig, som jag fick i ett samtal efter en av gudstjänsterna. En vän i tron på Jesus som lyssnar och uppmuntrar till mer adress (eller vad man ska kalla det) i predikan – vi har ju ett så underbart budskap!

Stilla veckan, på väg mot påsk

Ja, nu är det snart skärtorsdagsmässor här i församlingarna. Det blir åter förtydligat i påskens gudstjänster vem Jesus är och vad han gör för oss. Genom död till liv.

Min önskan är att det ska bli på ett enkelt sätt närvarande. Detta med tron är inte en lära, inte en kunskap långt borta som du måste sätta dig in i för att komma till en viss nivå på något sätt. Det är ett enkelt möte med Jesus. Det sker i att följa med på vägen nu, hör ordet och delta i gemenskapen. Så enkelt och ogripbart som mässan är det med Jesus.