Kyrkans födelsedag

Pingstdagen går mot sitt slut, och i pastoratets församlingar har det firats ”kyrkans födelsedag” på olika sätt. Det ryktas om rätt stor församling vid Skårtebo i förmiddags, i Dannike vad det en lite trogen skara närvarande vid mässan, och i Länghem var det stor köravslutningsgudstjänst.

Jag vill bara påminna om detta att Jesus dog och uppstod, blev upptagen till himmelen – det firade vi för tio dagar sedan – och kommer idag åter till sin kyrka, sin kropp, i den helige Ande. Gläd dig gudst församling nu! På alla olika sätt, på alla olika språk, men alla olika uttrycksmedel, med alla handlingar, ska vi tala om Guds stora gärningar.

Pingst

Det är en så spännande tid nu mellan Kristi himmelsfärd och Pingst. Inför helgen som kommer vill jag dela en tanke:

Efter himmelsfärden samlades apostlarna och en större krets lärjungar – 120 personer nämns det i Apg 1:15. De komer fram till att de måste utse en ersättare, efterträdare, för Judas. Det ska var tolv apostlar som vittnar tillsammans om Jesu uppståndelse (Apg 1:22). De väljer ut två, och ber om vägledning genom lottning. Så utses Mattias att bli en av de tolv.

Tänk hur detta hänger ihop med 1 Mos 2:7 – Gud formar en människa och blåser livsande in i henne. En en hel människa, en hel kropp, för att ta emot Guds Ande. På Pingstdagen när Anden kommer är kroppen förberedd att ta emot Anden som andas in i dem. Kroppen är tänkt att börja leva och andas helig Ande. Kroppen är tänkt att vara fullkomlig, Jesu kropp på jorden. Det handlar om kyrkan, om oss.

Dop

Dop. Din djupaste identitet. Det handlar om vem du är.

Ta till exempel den där med hembygd. Det är ju viktigt. En gång grönahögsbo, alltid grönahögsbo kan jag ju säga. Åtminstone tror jag det till dess att jag kommer tillbaka dit på besök – då inser jag att jag inte är det längre. Men någonstans så sitter en känsla kvar…

Så har vi en mängd identiteter. Någon går med gul-svart tröja, speciellt när det varit fotboll i Borås. En annan håller sin bil skinande ren. En tredje ägnar håret trekvart på morgonen, en fjärde gör det inte. Ja, egentligen allt man gör har med identiteten att göra.

Men detta är ju faktiskt bara på ytan. Visst inser man att alla de här grejerna man håller på med bara är ett skydd, en egen skapelse egentligen. Till och med hembygdslängtan…

Jag vill bara påminna om den djupaste identiteten. Den som aldrig går ur – kanske den jag ännu inte fullt ut förstår. Men ändå den identiteten jag helst av allt har. Den är mitt dop. Döpt att höra ihop med den uppståndne och levande Jesus Kristus. Döpt in i tron på syndernas förlåtelse och skapelsens upprättelse. Döpt att ha del av den helige Ande.

Och detta gäller nu alla döpta. Är du döpt? Vad har du då för identitet? I dopbönen hör vi:

…Gud, du skapar genom vatten och Ande ett folk som är förenat med dig i Jesus Kristus…

Alltså har du identiteten att vara förenad med Jesus. Så det är bara att börja resan hem till den identiteten. Och jag lovar, det är bättre än att vara grönahögsbo…

Denna identiteten att vara döpt, att ha löfte om att i tro få ta emot mer och mer av den helige Ande i livet, det är vad församlingen ska söka. Jesus vill få forma oss döpta till sin likhet. Han vill att du ska komma hem till den du innerst inne är skapad att vara. Som den person du är, lik den bild av mänsklighet som ligger i Jesus Kristus. (Ja, läs dessa meningar några gånger till…)

Jesus säger till sina lärjungar att han inte ska lämna dem ensamma. ”Jag ska komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni ska se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen ska ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er.” (Joh 14:18-20) Detta är ord som man också, och hellre än mina ord, kan läsa några gånger till. De rymmer så mycket av det som Jesus vill förmedla av hur tron är. Han lämnar världen – dör – för att sedan uppstå, och efter himmelsfärden komma tillbaka i den helige Ande, Hjälparen. (Joh 14:16; 26 m fl.)

Alltså lovar han att komma tillbaka och leva i och genom den som döps i vatten och Ande. Det är i och genom dig som är döpt. Det är i och genom församlingen. Och det är upp till oss i församlingarna att ta det på allvar, att försöka förstå och ta till oss det. Framför allt vända oss till Jesus i längtan och öppenhet. Han kommer till sin kyrka i Länghem, Södra Åsarp, Dannike och Månstad. Till oss här och nu. Det är större än att vara grönahögsbo. Men det visste alla ju…

Och jag längtar så efter att vi i förnyad tillbedjan och längtan efter Jesus ska få andas in en ny Andens tid här i församlingarna. Det kan bara börja där, och det kan bara växa där. Det handlar om din djupaste identitet. I dopet i vatten och helig Ande. Ditt dop.

Markus

En förmiddag i Tranemo

Ja, vad är det som händer idag? Jo, det är en förmiddag om ungdomsarbete i Tranemo. Om jag inte kommer ihåg alldeldes fel, så är det Karin och Ulf som berättar om en utbildningsresa de gjort. Man ska ha med sig Bibel och ”Riktlinjer för konfirmandarbetet”. Bäst att ladda ner…

Gemensam gudstjänst igen

Nu är det dags för den fjärde gemensamma mässan för terminen i församlingarna. Femte söndagen i påsktiden: ”Att växa i tro” är temat.

Nu är det i Limmareds kyrka kl 10. En del körer är med, och jag ska få leda lovsången under nattvarden – det blir sådant som känns igen av konfirmanderna från Strandgårdslägret. Ser fram emot detta.

Men innan dess ska jag predika, och det blir utifrån evangeliet i Joh 16:4 och följade versar:

Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd. Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.

Han har sagt så mycket om tillvaron i dessa kapitel i Johannes, det som kallas avskedstalet. Är det så att vi blir uppmuntrade av Jesus själv att söka hoonm här? Borde vi kanske fråga ”Vart går du?” och så lyssna på det han säger. Löfte om Hjälparen alltså – vad betyder det egentligen?

Konfirmander!!!

Om någon av er hittar hit, så har jag en låt på den andra bloggen som ni känner igen: Därför vi prisar.

Gå utanför

Låt oss då gå ut till honom utanför lägret, för att dela hans smälek.

Vägen till livet handlar om att gå utanför. Lämna trygghet, och det jag har byggt upp. Gå ut för att dela Jesu förödmjukelse, dela utsattheten, dela lidandet. I sitt avskedstal i Joh 14 -17 säger han i 15:18ff att det finns en smälek i att tillhöra honom. Men när du tillhör honom, så har du något annat. Världen förstår det inte, men du har en tillhörighet, en annan trygghet, en annan plats i tillvaron. Där är du då hemma, utanför världen men ändå kvar i världen.

Vi söker den stad som ska komma, för här har vi ingen hemstad som består. Jesus lovar i Joh 14 att bereda plats för oss, och än mer:

Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. (Joh 14:18-20)

Genom att gå utanför ditt eget trygga, blir du inlemmad i Jesus Kristus. Världen ser det inte, och förstår det inte. Världen ser bara möjligen att Jesus dör, men ser inte löftet om att han kommer tillbaka, att han uppstår, och att han kommer att leva i världen även fortsatt. I sin kyrka genom sin Ande.

Vi har en uppstånden och levande Herre att bekänna oss till. Hans längtan är att vi ska dela identitet med honom. ”Jag är i min fader och ni i mig och jag i er.”

Strax härefter kommer löften om Hjälparen, försäkran om frid, och uppmuntrans ord. ”Jag kommer tillbaka”.  Det är – om vi vill – en alldeles omvälvande verklighet Jesus beskriver för oss.

Tänk hur underbart att släppa sin egen trygghet, och ge sig ut i Jesus Kristus. Det är vägen till livet – att helt och hållet leva i hans uppståndelses liv och kraft. Men det handlar om att gå utanför, gå ut ur det du byggt upp av försvar och livsmåsten… Jesus vill leva i världen här och nu, och det är i och genom dig i trons gemenskap.