Låt oss då gå ut till honom utanför lägret, för att dela hans smälek.
Vägen till livet handlar om att gå utanför. Lämna trygghet, och det jag har byggt upp. Gå ut för att dela Jesu förödmjukelse, dela utsattheten, dela lidandet. I sitt avskedstal i Joh 14 -17 säger han i 15:18ff att det finns en smälek i att tillhöra honom. Men när du tillhör honom, så har du något annat. Världen förstår det inte, men du har en tillhörighet, en annan trygghet, en annan plats i tillvaron. Där är du då hemma, utanför världen men ändå kvar i världen.
Vi söker den stad som ska komma, för här har vi ingen hemstad som består. Jesus lovar i Joh 14 att bereda plats för oss, och än mer:
Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. (Joh 14:18-20)
Genom att gå utanför ditt eget trygga, blir du inlemmad i Jesus Kristus. Världen ser det inte, och förstår det inte. Världen ser bara möjligen att Jesus dör, men ser inte löftet om att han kommer tillbaka, att han uppstår, och att han kommer att leva i världen även fortsatt. I sin kyrka genom sin Ande.
Vi har en uppstånden och levande Herre att bekänna oss till. Hans längtan är att vi ska dela identitet med honom. ”Jag är i min fader och ni i mig och jag i er.”
Strax härefter kommer löften om Hjälparen, försäkran om frid, och uppmuntrans ord. ”Jag kommer tillbaka”. Det är – om vi vill – en alldeles omvälvande verklighet Jesus beskriver för oss.
Tänk hur underbart att släppa sin egen trygghet, och ge sig ut i Jesus Kristus. Det är vägen till livet – att helt och hållet leva i hans uppståndelses liv och kraft. Men det handlar om att gå utanför, gå ut ur det du byggt upp av försvar och livsmåsten… Jesus vill leva i världen här och nu, och det är i och genom dig i trons gemenskap.
